Jag vet vem betar
på skogens vretar
och älvens brädd sin faders kreatur.
Jag går med fän
bland Vaktelmora trän,
och mina sommarår gå snabbt och snarligt hän.
Kom, vackra kulla
från Fröjdeskulla,
och sitt förrn dess en stund på mina knän!
TVÅ STÄMMOR
Giv mig ett strängaspel att ljuvligt leka
för alla hjärtan trånande och veka!
Gör mjuk och lätt min tunga hand att smeka
de fina kinder drömmarna gjort bleka!
Du borgens vita duva, solen sjunker
och månen framgår över liljors dal;
då suckar under lindarna din junker,
din evigt ömme junker Näktergal.
Giv mig en sång för dem som le och glöda,
när trotsigt unga glädjetoner flöda!
Giv mig en rastlös fot för dansens möda
och trofast arm att tärnans midja stöda!
Kom, hyddans bruna lärka! Jorden fejas
och blomstren springa rikt ur gren och lök.
Med skogens vårspel blandas min skallmejas;
jag är din evigt glade spelman Gök.
