Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

97

 
Jag ej skiljer vin och vatten
Mer, ej dagen ifrån natten:
Allt är svart; — ack, Gud förlåt!
Halsen — ta mig skock, jag ljuger! —
Är den enda lem, som duger.
Hvar är disken? Marche, — framåt!
 
Äkta sorten — två buteljer!
Om du blundar, när du väljer
Vin åt mig, jag då, men ange,
Stjäl en kyss för hvart af strecken
På din tafla; — mitt fälttecken
Är en örn, som tar revange.
 
Ack, de italienska krigen,
Om de räckt evinnerligen!
Rakt igenom paradis
Bar durchmarchen, segerleden;
Den kampagnen var ett eden,
Ljuft på alla sätt och vis.
 
Friskt var sinnet, modig hogen,
Ödets gunst oss väl bevågen;
Mynt i högar, med allt slags
Prägel, låg oss jemnt i vägen,
Som i Peru, enligt sägen,
För Pizarro fordomdags.


7