Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

101

 
Sjelfbedrägeriets gyckel!
Egennyttans falska nyckel
Till det tempel, lömskhet hvälft!
Judas mästaren förrådde,
Eva fan till synd förmådde,
Och hon svek sin egen hälft.
 
Hvad är det vi kalla ära?
Ett förblindadt högmods lära,
Af inkonseqvenser full.
Hvad en knekt? En tanklös galning,
Som vill mördas för betalning,
Stympas för en drömbilds skull.
 
Jag blef utmärkt på slagfälten
Och fick nådigt utaf hjelten
Löften i oändlighet;
Men han gick till sina fäder,
Och jag går och slukar väder,
Huru länge, Herran vet!

Korset här, blessyren, kryckan
Är allt hvad jag fått af lyckan.
Aldrig hennes druckna fée
Mig med någon solblick fägnat;
Alltid, när det välling regnat,
Var min sked i helvete.