Den här sidan har korrekturlästs
105
Ung Clarence gick i förmaket
Med det göthiskt hvälfda taket,
Stolt och brusande som Rhein,
Skön, fantastisk, tankfull, egen,
Lätt, att man knappt hörde stegen
På ett isglatt golf af sten.
Någonting förnämt högdraget,
Som «stack af mot hvardagslaget»,
Låg i hållning och i skick
Och en air af själens adel,
«Utan fläck och utan tadel»,
I hvarenda min och blick.
Oh, det var en näpen ranka,
Lång och välväxt som de «schlanka»
Damerna på Tassos tid,
Som förtjuste troubadourer,
Tinade opp isnaturer,
Gåfvo lif åt sång och strid.
Ställningsteg jag gjorde: «Tärna,»
Sade jag, «din lefnadsstjerna
Har gått ned, fast i triumf;
Häng ej läppen! — Här är flätan.
Solsken kommer efter vätan,
Som på simpla hackor trumf.
