Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

106

 
Fi donc! Contenance en smula!
Max har stupat för en kula,
Se'n du smekte honom sist.
Pip ej! Kejsarn sjelf, granater,
På dagordern skref: Soldater!
Gardet har sin prydnad mist.
 
Gossen föll med segerkransen
Om sin tinning; vapenglansen
Lyste opp hans äras stig.
Skönt han sjönk med svärd i handen,
Fäktande han gaf opp anden,
Sista sucken flög till dig.»

Nu «nach Hölle» rök allt qvinnligt:
Uttrycket blef öfversinnligt,
Ögat idel blixtrar sköt;
Pannan klarnade som dagen,
På de marmorhvita dragen
Trotset all sin rödfärg göt.
 
Rak i lifvet som en poppel,
Som Diana med sitt koppel
Högsint, stolt och segermätt,
Vardt hon bara eld och flamma;
Men det räckte ej: — anamma! —
Saknaden tog ut sin rätt.