138
Ju flyger från södern till norden
Med Corsicas örn i det blå.
Djupt Clio i häfderna präglar
Historien om våra krig;
Ha, präktigt i ethern du seglar,
Condor! Vi knäfalle för dig!
En flicka, som dufvan så trogen
Och trånande som en romance,
Der fanns före kriget i skogen,
Som gömmer mitt hem i Provence.
Jag tänkte, min sällhet berodde
På henne, att hjertat som snö
Försmälter af kärlek, och trodde
Att man blott kan älska — och dö.
Hon dyrkade mig och jag henne,
Och än vi väl suttit och drömt
I grottan vid fallet, vi tvenne,
Och verldenes oro förglömt,
Om ej en chasseur af hazarden
Hemkommit på värfning just då
I full uniform, och kokarden
Ej lyst mig i ögonen så!
Jag svor, se'n marskalken Massena
Mig mönstrat från topp och till tå.
