140
Ack, hvad är en lager om pannan
Också mot en krämares guld?
Med det kan han väga upp hjertan,
För det honom lyckan är blid,
Med det kan han drifva bort smärtan
Och köpa sig himmelens frid.
En borgares flitiga maka
I Coblentz jag såg henne se'n
En gång på en durchmarche (tillbaka
Vi tågade då öfver Rhen);
Men sinnet föraktade redan
Den husliga lyckans behag:
Jag hörde till gardet — och sedan
Min själ var för stolt att bli svag.
Jag visste: om ödet ej kufva
Jag kan, fast i krigsgudens sold,
I lifvet, blondinen den ljufva
Jag tar efter döden med våld.
O, ensamt mitt hjerta det fria
Jag gaf dig, min anade brud.
Min dyrkan du delar, Maria,
Med kejsaren, äran och Gud.
En skål för vårt handtverk, det kära,
En skål för en segersäll tid,
