Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
143
Alla fransmän bli soldater,
Hela verlden krigstheater,
Och Paris centraldepôt,
Fullt af invalidhoteler,
Tyghus, smedjor, citadeller
Och rekrytskolor en gros!
Hel, Lætitia, dig moder
Till en son, hvars ärestoder
Spira opp i Cairos dal,
Hjeltebarnet, parvenyen,
Förste mannen vid revyen
I Olympens riddarsal!
Döden ärans glans ej släcker:
Nej, så långt som tiden räcker,
Lefver minnets majestät,
Skönjas vingslag af kondoren,
Ses på Simplonvägen spåren
Af den djerfves gudafjät.
På Vendômekolonnen strålar
Segerns sol, Venedigs folar
Gnägga i hans arsenal
Bland troféer genomskjutna;
Ack, för honom blodbegjutna
Fanor fladdra utan tal.
