Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

142

 
Blott med blod kan blod försonas;
Ack, hvad båtar, att de skonas,
Som dock en gång måste dö,
Om för pesten, för min glafven,
Eller stormarne på hafven
Dem som agnarna förströ?
 
Måtte hämndens huldgudinnor,
Hatets, afundens prestinnor
Dansa jemnt sin fackeldans,
Luftiga som bajaderer!
Lefve gardets grenadierer
Och de franska vapnens glans!
 
Ingen fredens genius vira
Får kring kejsardömets spira
Nånsin en olivegren!
Mannen kriga skall, hvar qvinna
Garn till segerskjortor spinna,
Tvätta blodig brynja ren.

Må vårt tempel bli kasernen,
Och penaterna eggjernen,
Les drapeaux, les tricolores
Sväfva öfver alla fästen,
Kriget härja såsom pesten
Ännu uti tusen år;