Den här sidan har korrekturlästs
165
Och så länge som vi hade
Mjöl i påsarna, vi lade
An på skälmarna,
Som för våra kulor stöpo
Liksom björnar, når de kröpo
Fram ur snårena.
Men när ändtligen på krutet
Ände blef, det led mot slutet:
Med patronerna,
Vi med spetsarna dem mötte
Lustigt eller nederstötte
Dem med kolfvarna.
Liksom skyttar gammal vana
Ha i konsten till att spana
Opp räfkrokarna,
Så de feta herrgårdsköken
Kände vi igen på röken
Ur skorstenarna.
Der vi mådde som baroner,
Åto stoppade kalkoner,
Som på fatena
Dryga som patroner lågo
Och nedlåtande oss sågo
Stinnt i ögona.
