Den här sidan har korrekturlästs
183
Väl jag krita har — så mycke —
Men för din skull, mitt lifstycke,
Här är pengarna.
Fan må något skyldig vara!
(Det förstås, för ölet bara.)
Skrif opp snapsarna!
Trumman går — gif akt, soldater!
Spott ut bussarna, kamrater!
Kröken armarna!
Gör er färdiga att pimpla,
Håll till godo med de simpla
Finkeljungfrurna!
Förr vi stodo stela, spända
Såsom hackor — och som tända
Ljus i rotarna,
Stumma, lyssnande vi hörde
På förbannelser — och rörde
Ej på ögona.
Med kokarden midt i skallen
Står nu krutsprängd, brun som tallen,
Styf i senorna,
Som en kaja full, här sjelfva
Flygelkarlen numro elfva
Vid sprengtportarna!
