Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Örlogsmannen.

 
Hu, jag vämjes vid att tvina
Mer på «Holmen» på de skrina,
 Stela stalperna,
Tråna bort i trädens skugga,
Stå fastnaglad der — och hugga
 Vid brobänkarna.
 
Annat är, när nordan hvisslar
I hvar tågstump, så det gnisslar
 Uti taljorna,
Alla klutar sitta spända
Herrligt utaf medvind ända
 Opp i topparna.

Fröjden svallar i det unga
Sjömansblodet, att få gunga
 Högt i märsarna,
Surra fast sig vid de läckra
Rårna, famna om de smäckra,
 Fina stängerna.