Den här sidan har korrekturlästs
192
Middagsluren mig behagar,
Kaffekoppen gör så godt.
Och den får ej heller klicka:
Ej för roskull törst man fått;
Skam må torka som en sticka
Eller pimpla vatten blott!
Finns det någon, som mig känner
Här i verlden, — det är väl;
Men — har jag ock inga vänner,
Mår jag lika bra, min själ!
Jag min ensamhet bevarar,
Ingens herre, ingens träl!
Ingen storm jag då befarar,
Som mitt lugn mig undanstjäl.
Systrar, fast jag icke sprätter
Såsom I, dock liten på,
Att jag ej min påse sätter
Just vid dörr'n i någon vrå!
Tron I fritt, I goda qvinnor,
För er står jag ej på tå,
Om än snabba som garnvinnor
Edra tungor om mig gå.
Om sig också lyckan vänder,
Och det för mig blifver smått,
