Den här sidan har korrekturlästs
193
Har jag fått två friska händer
Uti hemgift på min lott.
Ack, jag snart min skuta drager
Opp ur dyn, tills hon blir flott,
Och min skada återtager
Se'n igen i rågadt mått.
Ingen mig i vägen ligger,
Ingen jag i vägen går;
Ej en beta bröd jag tigger,
Ber ej om en dryckestår.
Friare jag haft, god' vänner,
En för hvarje hufvudhår
Och så många fästemänner,
Som jag räknar lefnadsår.
Uti kofta, helgdagsklädning,
Tyska skor och nystärkt klut,
Ser jag i en hastig vändning
Skäligen snutfager ut.
Och om slumpvis jag mig vänder
Till en ungersven till slut,
Lika rappt jag eld upptänder
I hans hjerta som i krut.
Men ej mer mig manfolk lockar;
Hin ger jag båd ’dans och fläng,
13
