Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

201

 
För ett öfvermodigt, stormigt
Sinne blef det här enformigt.
Lockande, förföriska,
Melankoliska romancer,
Smältande som Tassos stanzer,
Sjöngo Donaunymferna.

Tungt var korset, trång bigtstolen,
Men halfmånen sken, som solen
Glittrar på moskéerna.
Jag mot skägg böt ut tonsuren
Och mot saltsjön äfventyren
Med de kyska nunnorna;

Böt min tro mot krigets lära,
Himlens frid mot segerns ära.
För giaourn likgiltiga
Äro bibeln och koranen,
Kapuchongen och turbanen,
Mahomed och Jehovah.

Se'n jag trifts om bord allena,
Som på slagfälten Massena,
Njutit glad mitt herrliga
Lif på däck, det spegelglatta,
Dallrande i min hängmatta
Drömt de ljufsta drömmarna.