Den här sidan har korrekturlästs
206
Krutrök skymmer luft och vågor,
Tacklet står i ljusa lågor;
I het blod kallblodiga,
Beckiga matroser vada,
Jungmän späda, lefnadsglada,
Dimpa från rånockarna.
Klättrande från smäckra toppar
Tyst som andar utan kroppar,
Snabba, spöklikt luftiga,
Som lekattor fjäderlätta,
Spensliga blodiglar sätta
Öfver balustraderna.
Då af pinan nalkas dräggen:
Långsamt af med sabeleggen
Skäras hufvu’n; kedjorna
Rassla, qvinnor sammanlänkas,
Vräkas ut, på männen dränkas
Knifvar i halsgroparna.
När en stolt eskader sväfvar
Majestätiskt framåt, bäfvar
Jag af fröjd; blodkulorna
Skena som qvicksilfverperlor,
Sprittande som sädesärlor
Hoppa i mig pulsarna.
