Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/229

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

209

 
Still midt i drufhagelskuren
Står korsaren, stark som muren,
Går ej för sprängbomberna
Steg, om än kring bröst och panna
Skärfvor regna tätt, som manna
Regnade på judarna.

Låt oss lifvets sötma njuta!
Alla djupets odjur tjuta,
Vältrande på böljorna.
Flarnet flyger som en fjäder;
Lustigt rasa bistra väder
Med de rifna trasorna.

Skumt det är som midt i natten;
Tio läckor ta in vatten,
Seglen slitas, masterna
Svigta såsom rör, orkanen
Sopar öfver oceanen
Med de svarta vingarna.
 
Som för rucklarn, när han valsar,
Raskt det kör för styrbords halsar,
Sjön slår öfver märsarna.
Strömmen spolar klart skeppsrummet;
Skräpet sköljes bort af skummet,
Såsom pack af kolera.


14