Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/231

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

211

 
Tiggen ej om nåd! Profeten
Hjelper först i evigheten.
Rundt omkring i hvirflarna
Vraket drifs af glatta laget,
Redlöst svindlande; i draget
Dyka vimpeltungorna.

Fåfängt vänten I på räddning!
Som kanonen på sin bäddning
Gud är döf. Piraterna
Ej han bönhör sista qvarten.
O, I hejden förr i farten
Hvinande brandkulorna.

Att en klut beslå i stormen
Skymfar kaparuniformen,
Anstår krämarskepparna,
Ej fribytarekaptenen,
Skeppschefen på ädelstenen
I sjöröfvarflottorna.
 
Skoten dansa, rårna springa
Bräckliga! Här båta inga
Nödrop! Som den skäggiga
Faraos i Röda hafvet,
Vips, är allt vårt hopp begrafvet.
Langen flux hit bägrarna!