217
Skall Mahomets fana väl hvifta
Som förr i Sevilla och skifta
I färgprakt på gyllene torn,
Och alla dess gullklockor ringa
Harmoniskt, med toner som klinga
Från cithror och jägarehorn?
Så grymt från Cordova fördrifna,
Vi blefvo åt missöden gifna
Till spillo, åt Ferdinands lag;
Dock skall väl ej Mahomet dröja
Att hämndsvärdet jublande höja
Och straffa de brutna fördrag.
Ja, girigt vi skola oss hämna
Och sten uppå sten icke lemna
Af kloster, palatser och slott —
Så länge der än i vår skara
Utaf omaijaderna bara
Finns ringaste musulman blott.
Och rundtomkring stepperna samla
Sig jägare, unga och gamla,
Med svarta och krusade skägg,
Och bössor med gullkorn försedda
Och tusen patroner beredda
Och sablar med skarpslipad egg.
