222
Och salvor som fjällåskor dundra
Och kulor slå ned, flera hundra,
I ordnade rotar och led;
Troféer och fanor bli tagna,
Och fiender fångna och slagna
Som gräs, uppå blodbestänkt hed.
På vänner och ovänner, skjutna,
Och krossade hjelmar — —och brutna
Cuirasser är valplatsen rik,
Der mellan vakteldar, som blossa,
De hungriga korparne fråssa
På sargade menniskolik.
Se'n harpor till krigssången ljuda,
Och retande flickor oss bjuda
Sorbeten, så läskande sval;
Och näktergalns drillar oss tjusa
I skuggan af palmer, som susa
Kring källan i doftande dal.
Och eldiga tärnor vi smeka,
Så smärta, brunetta och veka
Som houris i Mahomets stad.
Med myrten de lockarna sira
Och rundtomkring hjelmarna vira
Guirlander af blommor och blad.
