258
Med silfvergaloner på benen,
Påsydda af Kæding, kaptenen,
Och gorgen med stoppningen i,
Jag går i kasern som despoten,
Förnöjd med mig sjelf, missbelåten
Med verlden och allting deri.
Omkring mig längs väggarna rädda
Och raka, som voro de trädda
Igenom med störar och spett,
Stå karlar med solbrända kroppar,
Så stela som stoder af koppar,
Och räkna inom sig ”i ett!”
Och finns inga skuggor att klandra,
Som hårluggar, skäggstubb och andra,
Så har jag en rik fantasi,
Som väl hittar medel för detta;
Och kan den ej något uträtta,
Jag grälar ändå par dépit.
Som Josua läser jag lagen
För alla, som ej vid middagen
På en gång vid ordet ”gif akt”
I grytan träskedarna doppa,
Förtära i tempo sin soppa
Och strömmingen tugga i takt.
