Den här sidan har korrekturlästs
302
Beatrice, här din trånad
Trampad blir, din svaghet hånad.
Hos mig trifs ej kärlek, — nej,
Äran mellan oss sig ställde
Obevekligt. Om det gällde
Verlden än, jag vacklar ej.
Arma dufva, vill du följa
Gamen i sin flygt — och skölja
Vingarna som han i blod?
Vågar du kondoren härma,
Liksom han kring solen svärma,
Bada i dess strålars flod?
Dödens magra händer skaka
Griftens facklor; vänd tillbaka!
Fly mig som en syndaskuld!
Jag har gift i hvarje åder
Och förbannelse vidlåder
Mig som orättfånget guld.
Raskt mig ryktets röster mana
Framåt som en vind; min bana
Är på fröjd och tårar rik.
På ett tärningskast, en lottning
Det beror, om du är drottning
Eller maka åt ett lik.
