312
Må Jesus hvar niding fördömma,
Som vill undan striden sig gömma,
Som elden och farorna skyr;
Och fader och moder förbanna
Hvar feg, som i choquen vill stanna
Och fången sig ger — eller flyr!
Marche framåt, fast korparne sjunga
Min likpsalm! — Om någon, I unga,
Af eder blir öfver i dag,
Så hem till min fosterbygd helsa:
Att lifvet jag kunde ej frälsa,
Men äran, den räddade jag!
I himlen jag skall eder vara
Till mötes i afton — och svara
För alla; till Allfaders thron
Jag hela min linie skall föra
Till mönstring och redo der göra
För mig och min bleka sqvadron.
Jag börjar re'n dödsmarter känna:
De qvälja och slita och bränna
Och sarga min kropp och min själ. —
De tappraste kunna bli slagna,
Men endast de fega bli tagna. —
Kamrater, soldater, — farväl!
