Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

22

 
Blott för de högmögende herrarnes skull
Belägges det utländska klädet med tull,
Beskattas den svenska nationen;
Och ändå förmå de ej, om det behöfs,
Ens väfva en lapp af ett fikonalöfs
Utsträckning, per år, på personen.

Patronernes fosterlandskänsla är skön
Och «skydde dem Gud!» min uppriktiga bön.
Hvad angår det stegrade priset,
Så har den, som köpa ej mägtar, ju rätt
I «linnkläder» bli, eller ock rätt och slätt
Gå naken som i paradiset.

Att konstfliten här nått sin högsta potens,
Kan lätt «deduceras till full evidens»;
Och bästa beviset är nöden.
De skandiska slöjdernas blomstrande flor
Skönjs på Alingsås, deras frejdade mor,
Som ligger och drages med döden.
 
Jag hatar allt prohibitift och allt tvång
I näring, i kärlek, i tal och i sång:
Jag tål inga skråtheorier.
Långt bättre ock vore, om det blefve lag,
Att flux konfiskera man fick alla slag
Af kontrabandsfysiognomier.