Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

23


19.

Postmästaren «grumsar» alltjemt litet smått,
Och merendels har han «ofanteligt brådt»:
Han måste försegla och «lacka»,
Beständigt vid postluckan vara på vakt
Som «knekten på piken» och vips gifva akt,
Om någon behagar att «knacka».

Ack, än «en mamsell» sticker in en biljett,
Än läser en prest ej på "kartorna" rätt,
Än får han åt kökspigor huta,
Än sjelf han i postboken rasande skref,
Än kommer en «bodfink» försent med ett bref,
Än bönder på postporton pruta.

Småskrifvarne skrika, att knektarna få
«De stora kontoren» och de blott «de små»;
Det vore ock sjelfva Gehenna,
Om krigsmannen, se'n han på segrar är mätt
Och slitit ut kroppen, ej fick en reträtt
Framför dem, som blott nött sin penna.

En gammal soldat, som klädt skott, när det gällt,
För anslag i fred och för ära i fält
Och gjutit ut blod under krigen,
Förtjenar väl äfven sitt bröd och sitt bo,
Så väl som «sekteren», som plitat i ro
Och sölat i bläck ideligen.