26
Fast eganderätten till guld och till mull
De vräka med klubban, som käglor, omkull,
Ett helt kompagni slottsbetjenter
En enda uhlan slår på flygten med storm;
Och likväl vill landtstaten ha uniform
Som Kongl. Maj:ts regementer!
En länsman jag fällde en gång vid vår tross:
Jag var som kung David och han en koloss,
Som skröt öfver sina förtjenster;
Han höll sig i vinden en stund med mig opp,
Men snart strök han segel, dröp af i galopp
Och stöp för ett krokben till venster.
22.
En brukspatron trifs ibland «gulingar» bäst:
Han sväller som bullen och gäser som gäst,
Är dryg som den engelske lorden;
Om tackjern och smide han lägger sig vinn,
Han tar emot pengar och räknar dem in,
Han spelar och — får sig en orden.
Han odlar sin mila, han odlar sitt hull
Och skrifver rapporter, för ledighets skull,
Till hushållssällskapet i orten.
Han håller Minerva, han håller mamsell,
Ger fina middagar, och vid hans hôtel
Står brukspatronsmärket på porten.
