Den här sidan har korrekturlästs
45
Men af allt herrligt jag i norden finner,
Jag mest dig älskar, Sverges väna mö!
Så klart i hjertat kärlekslågan brinner,
Och purpurmoln förgylla kindens snö.
Och nordens yngling, härdad uppå fjällen,
Liksom det stål, hvarmed han lagrar skär,
Står glad och fri i höga stjerneqvällen
Och bergfast trohet åt sin fästmö svär.
Du stolta land, som jern och Carlar hyser,
Hvars fästning emot norr är polens is,
Hvars haf om vintern till en brygga fryser,
O, dig ske evigt ära, lof och pris!
