Den här sidan har korrekturlästs
48
Stolt som vikingen i hogen,
Örnen genom åskmoln drar;
Och hans seniga och styfva
Vingar stormens böljor klyfva,
Liksom förr ett drakskepp vågen
Uti tvenne hälfter skar.
Haren på kostymen färgen
Ändrat har från hvit till grå;
Skator uti apeln bygga,
Och från slätterna de stygga
Björnarna från Sevebergen
Dit tillbaka återgå.
Göken gal; i näfverluren
Tuta bygdens vallhjon på
Näckens polska, skällan binglar
I hvar dalgång; ormen ringlar
Sig på stenarna i muren,
Och i skogen vaktlar slå.
Fin i växten, lätt på foten,
Mellan grenarna åstad,
Qvick som pil'n, den jägarn kastar
Efter hinden, ekorrn hastar
Ifrån granens topp till roten,
Smidig, vig och lefnadsglad.