Den här sidan har korrekturlästs
47
Vestan blåser, foglar drilla
Uti dunge och i dal;
Dock, hur fröjdfullt tonen klingar,
Lärkan öfver boet svingar
I bekymmer, tills den lilla,
Söta ungen bräckt sitt skal.
Druckna flugor, som poeter
På Lycksalighetens ö,
Glänsande som guldstoft simma
Lätt på luftig silfverdimma,
Fråssande af bara ether,
Tills de utaf vällust dö.
Björken löfvas högt i toppen;
Det är ljumt i solig vår!
Bländande narcissor, fina
Styfmorsblommor slå ut sina
Hjertblad, och i fulla knoppen
Snart hvar rosenbuske står.
Sina rendez-vous i lunden
Stämma orrarne i ro;
Kära, blundande, de spela,
Smäktande, ur minnet hela
Körer uti midnattsstunden
Om en oförgänglig tro.
