Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

54

 
Af unga ädlingar och fröknar lektes
Gulläpple flitigt hvarje aftonstund;
Förstulet vāpnare och jungfrur smektes,
Och bägarn omkring laget gick sin rund.
 
En grånad skald förtäljde långa stycken,
När brasan sprakade på spiselns härd,
Högt om Armidas list och kärleksdrycken,
Om Sancta Brita och Sanct Görans svärd.
 
Till Peder Brahe, hennes vän och frände,
Som aldrig någonsin sin tro förrådt,
Hit månget ilbud drottning Kerstin sände
Ifrån sitt skrifgemak i Stockholms slott.

Utför den slingrande och branta vägen,
Som mellan stenrös bugtar sig och sand,
Bars drotten, så förmäler gammal sägen,
Af egne bönder ned till Vetterns strand.

Här skymtar Vadstena med sina kloster,
Der uti påfvedömets lugna tid
De fromma nunnor läste pater noster
Och älskade och knypplade i frid.
 
Men hjortarna från Åmberg ha försvunnit,
Som för ett vårregn vinterns sista snö,