förekomma dessa egenheter icke i någon af de af honom granskade A-handskrifterna. Detta nödgar oss till det antagandet, att Olavus Petri väl i hufvudsak följt den afskrift af tvekampslagen, han till sin bekvämlighet infört på den tomma fol. 42 v. i den handskrift af Upplandslagen, som han disponerade och som han hade under sina studier försett med talrika radanteckningar, men att han därjämte vid stadgans införande och kommentering i Krönikan haft en äldre handskrift att tillgå.
Ängsöhandskriftens text är sålunda af intresse därför, att den ehuru i allt väsentligt öfverensstämmande med A-texterna likväl ger oss en tredje omedelbar afläggare af en medeltida handskrift af ett af vår forntids säregnaste stadganden, samt därför att denna text är den äldsta nu kända uppteckningen af detsamma. — Sv. Litteratursällskapet har också med glädje begagnat tillfället att i faksimile återge denna nyfunna märkliga autograf af den stora reformatorn.
