Aff thenna laghen kan man merkia at om han bleeff ſlaghen j kampen ſom bleeff manat ther til/ för honom gick halff mandʒboot/ men bleeff han ſlaghen ſom manade/ han lågh i ogillum åker/ thet är/ för honom gick jngen boot/ hans eghen tunga war hans baneman.
Vår text öfverensstämmer, såsom man finner, således i allt
väsentligt med den af Klemming i Krönikan[1] tryckta; afvikelserna äro
hufvudsakligen ortografiska, och endast följande kunna förtjäna
framhållas; Olavus Petri autograf saknar i r. 5 relativpartikeln þer efter
ei; autogr. har r. 10 öpar mot Kl. opar samt det af Läffler
förmodade þry mot Kl. try; r. 14—15 och 16 Falder mot Kl. faller samt
slutligen r. 15 gilde mot Kl. gilder. Däremot har autogr. icke det
för originalhandskriften af Läffler supponerade wan mellan han och
wara i r. 6.
Läffler har uppvisat, att skiljaktigheterna mellan texten i krönikans handskrifter (A) och i 1607 års Upplandslag (B) i det väsentliga bero därpå, att Olavus Petri för sin krönika något förändrat den text, han fann i originalhandskriften, för att göra den begripliga för sig själf och sina läsare. B har i det stora hela — om man bortser från bokstafvering — trognare återgifvit det gemensamma originalet. I samtliga följande detaljförändringar öfverensstämmer nu autografen med A: autografen har r. 3 Jak, B ek; tillägger r. 7 Er efter witnisbeer; har r. 11 opp för B:s op och merkir för B:s markar; utelämnar i r. 12 ſe efter þa; förvanskar mädh fullum till þeir ſculu och läser slutligen i r. 18 ligger han för liggi o. s. v.
Af det anförda såväl som af märkliga öfverensstämmelser i ortografiska detaljer framgår med all önskvärd tydlighet, att autogr. måste stå i mycket nära samband med A.
Åtskilliga ålderdomligheter hos autografen visa vidare, att den måste vara ursprungligare än A. Sådana äro: öpar[2] för A:s opar, Falder för A:s faller, þry för de flesta A-handskrifternas try.
Å andra sidan har autografen några anmärkningsvärda afvikelser, som visa, att den icke ensam kan ha utgjort A-texternas källa. Så utelämnar den relativpartikeln þer efter ei i r. 5 och har i r. 15 gilde för A:s gilder. Så vidt af Läfflers framställning framgår,
- ↑ I det följande betecknad Kl.
- ↑ öpar är säkerligen felupplösning øpꝛ eller øpr. Jfr för sista alternativet Fragm. af ÄVGL i Småstycken på Fornsv., s. 101 costr för coster, s. 100 ætleðr för ætleðer, s. 102 dottr för dottor.
