86
ropade Gustaf, i det han uppgaf ett gapskratt och derefter aflossade pistolen.
”Fördömde usling!” ropade Albert med thordöns-stimma; ”ni har då gäckat, skändligen bedragit mig? Mitt enda hopp, att i mitt fädernesland för en tapper mans hand finna döden, har ni således på det nedrigaste beröfvat mig!”
”Om förlåtelse”, svarade Gustaf, ”jag vet i sanning ej, hvad som kunnat föranleda er till dessa anspråk på min person och komma er att tro, att jag, för att göra er en tjenst, nödvändigt skulle sätta mig i den obehagliga ställningen att välja mellan stupstocken och evig landsflykt. Kort och godt, min herre, jag inser ej, hvarföre just jag skall erbjuda mig till offer för era fixa och besynnerliga idéer.”
”Usling! Hvad frågar den verkligt store mannen efter, hvilka och huru många offer hans idé kostar, när idén är sann och stor?” ropade Albert, i det hans ögon rullade förfärligt i sina djupa gropar.
”Med all aktning för denna sanna och stora idé, försäkrar jag, att som jag ej är nog skarpsinnig att kunna uppfatta densamma, frånsäger jag mig också den äran att, i hvad egenskap som helst, deltaga deruti. Möjligtvis kan
