höfdingarne, ty i ett sådant samfund var nödvändigt, att den styrande ägde ovanliga egenskaper, för att kunna tvinga den vilda hopen till lydnad. Dessa saknade ej heller Powhatan; och som han tillika väl insåg, att varaktigheten af hans välde berodde på ett beständigt underhållande af folkets fruktan, glömde han ej ett ögonblick den rôle, han hade att spela, och slutade således med ära en styrelse, som var oroad af många stormar, i hvilka större män än han hade kunnat förolyckas.
Powhatan hade en talrik familj och följde det bruk, som varit och ännu är högst vanligt bland de Nord-Amerikanska Indianerna, att äga en mängd hustrur. Traditionen säger väl icke huru många, men att döma efter hvad ofta förekommer i hans historia, måste man göra den slutsatsen, att han varit en stor fruntimmers-karl, på sin tid, och att han haft lika många hustrur, som ..... törs jag säga det? ..... dagar i året. — Flera hans barn omtalas, men bland dem är det synnerligast den sköna och intressanta Pocahontas, som är bekant i historien, och som Smith kallar ”the Numpareil of Virginia” (hon, som ej har sin like i Virginia).
