men han led såsom en oförrättad man, i hvars makt det ej står att hjelpa det förflutna, utan att vanära sig. Hämd låg väl dagligen på hans läppar, och en och annan tår talade någon gång om inre strider; men der fanns ingen bland dem, som vistades kring hjelte-monarken, som hört honom klaga eller sett honom en enda stund hugad att uppoffra ett korn mera, än han först erbjudit, för återfåendet af henne, för hvilken ensamt han tycktes lefva här på jorden. Det var först efter hennes giftermål, som han förmåddes till fred, och äfven då behöll han sin orubbligt manliga styrka, när han hörde henne, ej blott ha bortgifvit sitt hjerta åt en af sina döds-fiender, utan äfven försakat sina fäders tro, för de främmandes religion. Få år förflöto derefter, innan hans röst tystnade vid grafvens port, och den store Powhatan försvann från de lefvande, lika fruktad efter döden, som han varit det under sin lefnad.
Men återvändom till Pocahontas. Att denna ovanliga qvinna verkligen hyste en känsla, som var mera än aktning och tillgifvenhet för Smith, hafva vi redan af det föregående sett. Denne var ej mera i Amerika, då hon, såsom fånge, kom till Jamestown. Hon undvek derföre i början allt sällskap med de öfriga kolonisterna, och lefde sluten inom sig, förmodligen i tankarne på den
