frånvarande älskaren. En ung man, vid namn Rolfe, hade likväl under denna hennes fångenskap blifvit kär i den sköna Indianskan, och dröjde ej att med ungdomens eldfärg utmåla för henne sin kärlek. Hon åhörde honom med köld och undvek ofta hans sällskap. Detta afskräckte honom ej, han förnyade sina besök och upprepade sina böner; men fåfängt, hon syntes obeveklig och liknöjd. Förundrad öfver ett motstånd, som han var långt ifrån att vänta sig af en Indiansk qvinna, — runne än aldrig så ädelt kejsare-blod i hennes ådror — anade han icke rätta orsaken till hennes, i hans ögon besynnerliga, uppförande, och trodde det blott vara en verkan af de vanliga fruntimmers-nyckerna, som besegras af tid och ihärdighet. Han erhöll dock snart kunskap om rätta förhållandet, och insåg genast, huru föga hopp han hade öfrigt att få äga henne, så länge rivalen fanns till. Att röja honom ur vägen, var hans första plan; men hur skulle detta ske? Smith var i England — för att utföra planen, måste han resa efter honom, och Rolfes ynglinga-lättsinnighet fann deri inga svårigheter. Lemna kolonien, jaga efter rivalen, mörda honom, återvända och skörda belöningen — allt detta var i hans tanka lätt utförda småsaker; det var blott en betänklighet, som höll honom tillbaka:
