älskarinna. Beklagansvärde unge man! din död var dyster såsom din lefnads afton! Äfven i sista timman var du ensam på jorden; ingen vänlig hand tillslöt dina ögon. Fjerran är din boning från dina fäders, och på din mull trampa ej en gång landsmän. I minnet är du dock oförgätlig. Så länge Niagara flyter, skall han erinra efterverlden om den hemlighetsfulle Enslingen, och vid grafven skola alltid många hjertan ömma. — Frid vare med hans stoft!
Hyddan blef emellertid undersökt. Den
stackars hunden satt vaktande vid dörren, och
väntade otåligt sin väns återkomst. Med möda
förmådde man locka djuret från sin post; det
betraktade med misstänksamma ögon de obekanta
gästerna. Möblerna i rummet bestodo af ganska få och
uselt beskaffade pjeser; lägerstaden isynnerhet
kunde knappt förtjena namn af säng. Katten böjde
der sin krokiga rygg, och syntes alldeles icke nöjd
med de främmande. Omkring rummet lågo
strödda — guitarren, flöjten, musik-böckerna och
portföljen; men ett skrifvet ord, eller ägarens namn,
var ej någonstädes att finna. Hans ringa
qvarlåtenskap förvaras nu, dels i den närgränsande byn,
