Den här sidan har korrekturlästs
afsked till åhörarne, under det hans ögon badade i tårar och hans stämma af rörelse aftynade till ett pianissimo. Detta må ha varit utstuderadt eller icke, det hade dock en underbar verkan på de närvarande. Öfverallt hördes snyftning och gråt, ty både unga och gamla voro djupt rörda af talarens enkla men just derföre på dem verkande sätt att uttrycka sig. Flera qvinnor föllo afdånade till marken och bortburos af sina närmaste slägtingar. Barnen gömde darrande sina ansigten i mödrarnes famn och skreko af förskräckelse öfver det så rysligt utmålade helvetets plågor. Man såg till och med unga flickor falla i konvulsioner, så att de under flera påföljande timmar yrade och skreko om svafvel och lågor[1].
- ↑ Må Läsaren ej tro att denna beskrifning är belagd med alltför bjerta färger. Den som önskar ännu närmare lära känna dessa fält-möten, hänvises till Flints ”Ten years residence in the valley of the Mississippi” och samma författares andra vidlyftigare arbete, kalladt: ”History and Geography of the Mississippi valley.” — Det är naturligt, att menniskor, som tillbringa större delen af sin lifstid i skogarnes enslighet och under ostörda betraktelser öfver naturen, äro vid ett tillfälle, som detta, mera lättrörda än de, som dagligen lefva i umgänge och samfund. Hvad som derföre upprör deras känslor, har ofta ingen effekt på sällskaps-menniskan. Dessa religiösa möten förtjena sålerles ej alltid det klander, som af
2
