Den här sidan har korrekturlästs
— 225 —
Sådant var Salouehs slut, och sådan den graf som skänktes åt en man, hvars själsstyrka erinrar om de karakterer, hvarom forntidens historia förmäler, och hvilka vår barndom lärt att beundra. Han var en af de Meteorer, som vi först märka kort före deras utslocknande, men som likväl i sinnet efterlemnar ett djupt intryck. Salouehs graf besökes ännu i dag af mången, som minnes honom i lifstiden, som såg hans lugn och styrka under den minnesvärda natten före hans död, och som lyssnat till sorge-qvinnornas klagan. Indianens graf skola äfven kommande tiders menniskor besöka, och minnes-blommor strös på den med hvarje år sjunkande men dock aldrig förgätna sandhögen, i lunden vid Natchez.
