uthållande skratt utanför huset påminte honom omsider att det var tid att gå hem, till undvikande af dess gyckel och bitande skämt. ”Min hustrus hand lär väl ändå vara den vackraste,” sade han sakta till sin tröst, under vägen, och steg in i den bekymrade makans sängkammare, med föresats att hädanefter dyrka endast hennes hand. Början af deras dialog var, såsom man bör tänka, något stormig, men ovädret lade sig småningom för mannens milda och öfvertygande sätt att förklara händelsen; så att derpå följde det angenämaste lugn, som öfvergick i intet annat än ömhetsbetygelser, hand-kyssningar och kärleksförklaringar. Trädet som skakas af nordanvinden, får genom våldet starkare rötter; kärleken brinner klarare efter det stormar af misstankar utrasat och renat den. Försoningen bekräftades med ett beslut att genast lemna ett ställe som föranledt denna obehagliga mellan-akt i äktenskapets sköna dram; och afresan utsattes till redan samma dag. ”Längre bort åt Vestern,” var den rigtning, som bestämdes, men huru långt i Vestern — var ännu lemnadt åt kommande dagar att utstaka.
Räkningarne betaltes; och med de få Dollars som Kungs-balens utgifter hade lemnat qvar i kassan, afreste vårt nu på nytt hvarandra ömt älskande par, och styrde färden vester ut, frun sittande
