medelst ett rep från taket, höjdes eller sänktes, alltsom ägaren ville se det inre af huset upplyst eller mörkt. Skorstenen var gjord af lera och upprest mot den yttre muren vid byggnadens ena hörn. Den enda ingång som fanns var utåt floden, och så trångt och lågt byggd, att man ej kunde inträda i huset, utan att sammanklämma sin person till möjligaste minsta volym, så att man snarare kröp än gick genom porten. Byggnaden bestod af ett enda rum, hvars ena sida upptogs af en ofantlig spis, der en panna stod och rökte på en hög af glödgade kol. Tvenne trästolar af enklaste konstruktion, en säng och ett bord utgjorde rummets alla möbler. Vid bordet satt en åldrig man med silfver-hjessa, och framför honom låg en öppen foliant med stora stilar. Gubben läste högt för sig sjelf, och tycktes med en innerlig andakt uppfatta hvarje mening, hvarje ord han hämtade ur den heliga boken. — Det var Bibeln. — Efter att länge hafva fortsatt sin läsning, upplyftade han långsamt ögonen från papperet och sammanknäppande sina händer, utropade: ”Ära vare Gud i höjden!” — Hans bön var innerlig och lång; när han slutat den, igenslog han Bibeln och fästade tillhopa dess permar, medelst två utarbetade messings-knäppen, som, jemte det på ena permen intryckta kungliga
