oskyldig flicka, dotter till en ansedd borgare i en af Pomerns städer — och frukten af denna brottsliga låga var den, som nu bekänner att han med blygsel ser tillbaka på sin härkomst. Fördrifven ur fadershuset och öfvergifven af sin förförare, flyktade min beklagansvärda mor från by till by, med möda uppehållande sitt lif. Vid min födelse slutade hon dock sina dagar och lemnade den nyfödde både fader- och moderlös nästan i samma stund, som han kom till verlden. Det enda arf, som hon hade att gifva mig, var detta bref, jag nu äger, och som, skrifvet med min fars egen hand, vittnar om hvem han var. Gif mig ditt hedersord, pröfvade vän, att, så snart jag tillslutit mina ögon, du uppbränner detta skamfulla dokument, utan att för någon lefvande varelse upptäcka dess innehåll! Du lofvar det.... Det är väl, nu är jag nöjd. — Men fortsättom pilgrimens öden genom lifvet. Jag känner ej någonting om min barndom; det äldsta, som jag kan påminna mig var, att jag befann mig bland dem, som af Holländarne gjordes till fångar, då Nya Sverige föll i deras händer efter intagandet af Fort Christina. Denna fångenskap varade emellertid ej länge; ty jag hade händelsevis råkat behaga en af Nya Amsterdams rikaste invånare, som utlöste mig mot en ringa summa och skänkte mig friheten, med vilkor att
