förnöjt mig. De lyssnande voro folk af alla klasser, från den rike sockerplantage-ägarn till den råa, men karakteristiska vedhuggarn från Vesterns skogar, från natur-älskarn ända ned till honom, som endast håller af kortspelets nöjen, Yankees och slafhandlare, Européer och Syd-Amerikaner. Blandningen af karakterer i detta sällskap, den stora och majestätliga, fastän dystra naturen omkring oss, verkade tillräckligt för att qvarhålla mig ibland deras antal, som af hörde den rörande berättelsen. — Hvad jag deraf uppfattade, var följande:
”Leontine var en ung flicka, som i sjette ledet härstammade från en Negress, och hvars föräldrar voro en hvit man och en Quarteroon. Hennes far njöt anseende och aktning i den stat, der han bodde, men som han ej var lagligen gift med sin så kallade hustru, hade han blifvit tvungen att draga sig ur sällskaps-lifvet, och sätta sig ned på landet i den vilda skogen. Detta aflägsnande från stora verlden oroade honom ingalunda; han älskade för mycket den qvinna, som gifvit honom en dotter, för att öfvergifva henne för sällskaps-lifvets nöjen, och uppbragt öfver orättvisan af den lag, som hindrade hans lagliga förening med den han redan länge ansett som sin maka, beslöt han att med förakt skratta åt hela verlden, och
