uteslutande egna sin tid åt uppfostran af en dotter, som var honom kärare än lifvet. Ingenting försummades, för att pryda henne med alla de egenskaper, som vi dagligen finne och vete värdera hos qvinnan; språk, musik och talanger af alla slag inöfvades hos den unga flickan med en hastighet, som visade hennes naturliga lätthet att fatta och på samma gång fadrens förträffliga sätt att undervisa. Men det var ej endast förståndet, som hos Leontine odlades, äfven hennes hjerta närdes af välgörande råd och föreskrifter, hämtade ur Christendomens heliga böcker. Religionens röst hade sålunda tidigt talat till henne, utstakat vägen för hennes framtida lefnad, och de ömma föräldrarne bekräftade stundligen genom exempel sanningen af den lärdom, som ljöd från deras läppar. Arbetstimmen var knappt öfver, förrän läromästaren förvandlades i den gladaste lekkamrat, som omärkbart gaf riktning åt hennes nöjen, och på detta vis äfven i glädjens stunder ledde den unga, oskyldiga flickans både tankar och handlingar. Detta beständiga och uteslutande umgänge med föräldrarna, beröfvade henne emellertid den ibland ungdom vanligen lättgjorda bekantskapen med andra barn. Hon uppväxte således med utvidgade kunskaper och ett religiöst sinne, men fullkomligt okunnig om
