Den här sidan har korrekturlästs
— 91 —
i lifvet.... Ännu en suck för dig, o Eduard! det är den sista. Från dig sliter minnet sig ogerna; till dig vänder det beständigt tillbaka. Dock nej, det får ej vara så; med jorden har jag afslutat min räkning. Till andra verldar flyg, tröttade ande! du hör ej mera hit!”
Och dit hemgick också hennes ande, innan morgonen stundade, öfver grafven lades en ohuggen sten, och på den ristades blott dessa orden:
Leontine,
En Quarteroon.
