— 21 —
Det är inte så godt, det fattar jag ju,
När man far med express mot odödligheten.
SEKLET.
Jag är detta seklets gudinna. Talar ni på vers till mig? Det är gammalmodigt.
ANDRA NISSEN.
Hon hädar Svarte-Petter.
SVARTE-PETTER.
Tyst, mina barn. — Högtärade dam!
Jag är gammal kavaljer och dyrkar de sköna.
Jag är vida mera förbindlig och tam
Än en kroknäbbad hök, när han plockar en höna.
Jag talar på vers för att vara galant,
Jag har altid älskat små snälla poeter.
Jag skrifver dikter själf i stora kvantiteter.
De komma vid julen så sirligt och grant
Och brukas med fördel vid festligheter.
Ni har gynnat dem själf och gifvit dem ord
För att passa på familjernas julebord.
SEKLET.
Ni tar er en besynnerlig ton. Och så ni går klädd! Skäms ni inte att visa er för det nittonde seklet med svans.
FÖRSTA NISSEN.
Tål du det, Svarte-Petter?
SVARTE-PETTER.
Tyst har jag sagt! — Ja, jag bär en svans.
Men jag bär den till minne om bättre dagar,
