tillerkända rättigheten att å sin odlade mark eller beteshage, till dess förbättrande, inleda vatten från annans vattendrag, såvidt icke bättre eller tidigare rätt till vatnets nyttjande därigenom förnärmas. Under egare inbegripas emellertid alla de, hvilka nyttja en fastighet på samma sätt som en egare, och således innehafvare af sämje-, stadge- och ständig besittningsrättshemman, kronohemmansåbo, innehafvare af bördsrättshemman under Jokkis gods och flertalet usufruktuarier. Vid konkurrens mellan flere, som vilja på detta sätt begagna vattnet, har den företräde, hvars jord ligger närmare vattendraget. Med ifrågavarande rättighet är förbunden befogenhet att för vattnets inledande och aflopp lägga dike eller ledning öfver annans mark, dock mot ersättning för skada, som genom gräfningen orsakas.[1] För sådant ändamål får jämväl damm under de för vattenvärks anläggning stadgade vilkor inrättas, hvilken rätt emellertid icke synes tillkomma annan än egaren af vattendraget. Gräfning eller annan rensning, som är af nöden för aflägsnande af tillfälligt hinder i vattendrag, såsom vindfälle, sjunken stock, uppgrundning o. s. v. är vidare en hvar, som däraf lider men, berättigad att företaga i annans vatten å lämplig tid; i fråga om rinnande vatten eger till och med en positiv skyldighet härtill rum för innehafvarene af angränsande egor jämte dem, som nyttja fiske eller farled i eller eljest draga nytta af vattendraget.[2] En inskränkning i egarens rätt, men på samma gång ett nödvändigt skydd för denna gentemot andra innefattas slutligen i förbudet att på ett eller annat sätt i vattendrag införa främmande ämnen, hvilka äro egnade att orsaka uppgrundning, värkligt men för fisket eller annan skada.[3]
Till säkerställande af de olikartade intressen, hvilka en rubbning af ett vattendrags naturliga förhållanden berör, bör för anläggning af vattenvärk, liksom ock för hvarje annan sådan åtgärd i eller med vattendrag, som måste befaras
