föreskrifterna. Kronan är dock betaget att köpa eller tillpanta sig frälsegods, från hvilken regel inlösen af donationsgodsen emellertid utgör undantag.[1] Kyrkosamfund eger däremot icke utan skildt tillstånd förvärfva fast egendom, utom till tomt för kyrka, begrafningsplats och skola, ej heller församling af annan trosbekännelse än den evangeliska eller grekiskt-ryska.[2] Det samma gäller de privaträttsliga juridiska personerna,[3] ehuru väl dessa i praxis ansetts kunna förvärfva tomtplats, som är af nöden för stiftelsens eller korporationens omedelbara ändamål, och äfven vid exekutiv auktion till säkerställande af hypotekarisk fordran inropa fastighet för att framdeles försäljas.
Ofvan angifna grundsatser ega tillämplighet å öfriga öfverlåtelseaftal.[4] En säregenhet för skiftet är att, om ene kontrahenten genom klander frånvinnes den genom skiftet förvärfvade fastigheten, han eger träda till den i utbyte af honom gifna, om denna ännu innehafves af medkontrahenten eller någon, hvars åtkomst grundar sig å arf efter eller testamente af den sistnämde, hvarvid likväl under mellantiden lagligen tillkommen panträtt förblir bestående.[5] Den förstnämda fastighetens frånvinnande har dock icke den värkan, att den i utbyte gifna omedelbart skulle återgå till förre egaren, utan berättigar denne endast att vinna sin eganderätt åter genom ett hos domstolen därom framstäldt yrkande. Däremot öfvergår eganderätten till honom i och med det yrkandet genom stämningens delgifvande behörigen framstälts mot motparten, så framt detsamma sedan godkännes, och icke först med domen.
- ↑ Ridd. priv. 24 §. K. K. den 6 december 1871.
- ↑ K. F. om dissentertförsamlingar, af den 11 nov. 1889. Detta gäller äfven där stiftelsen omedelbart har en fastighet till föremål.
- ↑ Undantag är aktiebolaget, om detta konstrueras såsom juridisk person, hvilket dock icke är riktigt för finsk krätt. Jfr min uppsats i ämnet i Jur. För. Tid. för år 1898 s. 421 ff.
- ↑ Förvärf genom konnässement och fraktsedel förbigås här såsom varande af alldeles speciel natur.
- ↑ J. B. 11: 4. Jfr "Om arfskifte" i Jur. För. Tid. för år 1887 ss. 14 ff.
