Bruden från Californien.
Lord St. Simons giftermål och dess egendomliga slut ha längesedan upphört att utgöra ett samtalsämne i de högadliga kretsar, den olycklige brudgummen tillhör. Historien har trängts i skuggan av nya skandaler, vilkas pikantare detaljer kommit nyhetsjägare och skvallersystrar att glömma det nu fyra år gamla dramat. Som jag emellertid har anledning tro, att de med detsamma förbundna omständigheterna aldrig blivit till fullo kända av allmänheten och som min vän Sherlock Holmes haft ej så litet att göra med sakens utredning, anser jag att en skiss av nämnda märkvärdiga episod ej får saknas i min lilla framställning av hans bedrifter.
Ett par veckor före mitt eget bröllop och under den tid jag ännu bodde tillsammans med Sherlock Holmes vid Baker-Street, kom denne hem från en kvällspromenad och fann ett brev liggande på sitt skrivbord. Jag hade tillbrakt hela dagen inomhus, ty vädret hade dragit sig åt regnleden, det blåste häftigt, och den jezailkula, som jag i en av mina lemmar fört med mig hem till minne av mitt fälttåg i Afghanistan, gjorde sig mer än vanligt påmind. Halvliggande i en länstol med benen upplagda på en annan, omgavs jag av ett helt berg av tidningar; slutligen, mätt på dagens nyheter, kastade jag dem ifrån mig och låg tyst och orörlig, betraktande det med ett ofantligt stort krönt namnchiffer prydda kuvert, som nyss för Holmes' räkning avlämnats, i mitt stilla sinne undrande, vem min väns förnäme korrespondent kunde vara.
»Här har du en fasligt elegant epistel», sade jag, när Holmes kom in. »Dina brev i morgse voro, om jag minns rätt, från en fiskmånglare och en tullsnok.»
»Ja, min korrespondans har säkerligen alla omväxlingens behag», svarade han småleende, »och mina anspråkslösaste brevskrivare äro ofta de intressantaste. Det här liknar ett av de där ovälkomna sociala kallelsebrev, som tvinga en stackare antingen att bli uttråkad eller att ljuga.»
Han bröt sigillet och kastade en blick på brevets innehåll.
»Å, tänk dig bara, det kan kanske bli intressant nog», sade han.
»Inget bjudningsbrev, således?»
»Nej, det är rent professionellt.»
»Och från en förnäm klient?»
»Från en av de högst uppsatta i England.»
»Min käre Holmes, jag gratulerar dig!»
»Jag försäkrar dig, Watson, att min klients sociala ställning betyder vida mindre för mig än hans sak. Men det är ju möjligt, att den här 'affären' ej kommer att sakna intresse. Du har ju flitigt studerat tidningarna på sista tiden, inte sant?»
»Det ser ut så», sade jag i bedrövlig ton och pekade på en stor stapel »nyheter», som låg i ett hörn. »Jag har ej haft något annat att göra.»
»Tur för mig — nu kan du kanske sätta mig in i förhållandena. Jag läser ingenting annat än rättegångs- och polissaker. Men om du så noga följt med dagens händelser, har du troligen reda på lord St. Simon och hans bröllop?»
