Sida:Sherlock Holmes äventyr - Andra samlingen.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Förklädd till dagdrivare gick jag till sir Georges bostad, lyckades bli bekant med hans betjänt, fick veta, att hans husbonde kvällen förut fått ett sår i huvudet och gjorde mig slutligen för sex shillings till ägare av ett par av dennes begagnade skor. Med dessa i hand begav jag mig ner till Streatham och fann, att de passade till spåren.»

»Jag såg en sluskigt klädd individ i gränden i går kväll», sade mr Holder.

»Mycket riktigt — det var jag. Nu hade jag karlen fast, gick så hem och bytte om kläder. Det var ingen lätt roll jag hade att spela — offentlig skandal måste till varje pris undvikas, och jag visste, att en så genompiskad skälm mer än väl insåg, att våra händer voro bundna. Jag gick emellertid hem till honom. I början nekade han naturligtvis till alltsammans. Men när jag gav honom en fullständig beskrivning på hur det gått till, försökte han morska sig och tog fram en polisbattong. Jag visste likväl vad jag hade att rätta mig efter och satte en pistol för tinningen på honom, innan han hunnit slå till. Då blev han litet medgörligare. Jag sade honom, att ni ville betala tusen pund stycket för stenarna. När han hörde det, fick han ett formligt anfall av raseri. 'Fan anamma!' skrek han, 'jag har sålt dem alla för sex hundra pund!' Jag lyckades få adressen på tjuvgömmaren mot löfte, att ej åtala honom inför domstolen. Därefter begav jag mig till hans förtrogne medhjälpare och fick efter mycket köpslående igen stenarna för tusen pund stycket. Sedan besökte jag er son, sade honom, att saken var ordnad och gick slutligen klockan två på natten till sängs efter vad man kalla ett riktigt duktigt dagsarbete.»

»Ett dagsarbete, som räddat England från skammen av en offentlig skandal», sade bankiren och steg upp.

»Mr Holmes, jag kan ej med ord säga er, hur tacksam jag är, men jag skall försöka att med handling visa det. Er skicklighet är höjd över allt beröm. Och nu måste jag skynda till min stackars gosse och be honom förlåta den orätt, jag gjort honom. Vad den arma Mary angår, så blöder mitt hjärta för henne — ej ens ni kan säga mig, var hon nu är.»

»Jag tror, att vi med all säkerhet kunna säga, att hon befinner sig på samma ställe som sir George Burnwell», sade Holmes. »Och det är lika säkert att hon, hur stora hennes synder än äro, snart får lida sitt välförtjänta straff.»